Foto: Medelin SandgrenIbland kan det kännas som att livskarusellen snurrar alldeles för fort. Men så kommer det dagar som är som solvarma gläntor att vila i. Plötsligt så öppnar sig mörka vardagsskogen och solen lyser på en liten plätt av lycka. Dagar som är riktiga guldkorn att vila i. Utan egentlig yttre orsak så är glädjen och närvaron där. Det bara finns där som solglitter över en stilla liten glänta i tillvaron. Återhämtning, frid och ro. Tillvaron tar en paus, inget är längre bråttom, måstena har lagt sig till ro och nuet är njutbart.
Det är lätt att missa livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, får inte missa, måste bevisa... Det är då det är extra viktigt att lyssna på varningsklockorna och aktivt och medvetet söka upp sina livsgläntor.
Alla har vi olika rytm, olika varningssignaler och olika sätt att hitta våra gläntor. Men lika för alla är att det viktigaste är att ta varningssignalerna på allvar. Verkligen lyssna på dem när de dyker upp och inse att det är dags att sätta sig ner där i gläntan. För det är det som är vårt bästa vaccin. Ett helt naturligt och biverkningsfritt skydd. Att försätta oss i ett tillstånd som innebär härvarande, närvarande och nuvarande. Låta dåtiden och framtiden, måstena och kraven pausa en stund. Komma till punkten där vi hittar balansen igen. Landa i stillheten och hinna tänka tankarna färdigt, lyssna på längtorna, och återigen kunna ta ut kompassriktningen så att vi vet att vi är på väg åt rätt håll. För vad hjälper det om vi springer fortast av alla – men åt fel håll?
Sannolikheten att vi tar rätt väg och kommer fram till rätt kontroll är definitivt större om vi med jämna mellanrum aktivt söker upp våra gläntor. De ger oss mer än bara påfyllning i stunden. De förser oss också med en kapacitet och utväxling som är långvarig och hållbar. En optimering, istället för en kortvarig maximering. På så vis får vi ut det mesta och det bästa av oss, utan att skada våra möjligheter att hålla långsiktigt!
Önskar Dig en november full av gläntor!
Det är lätt att missa livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, får inte missa, måste bevisa... Det är då det är extra viktigt att lyssna på varningsklockorna och aktivt och medvetet söka upp sina livsgläntor.
Alla har vi olika rytm, olika varningssignaler och olika sätt att hitta våra gläntor. Men lika för alla är att det viktigaste är att ta varningssignalerna på allvar. Verkligen lyssna på dem när de dyker upp och inse att det är dags att sätta sig ner där i gläntan. För det är det som är vårt bästa vaccin. Ett helt naturligt och biverkningsfritt skydd. Att försätta oss i ett tillstånd som innebär härvarande, närvarande och nuvarande. Låta dåtiden och framtiden, måstena och kraven pausa en stund. Komma till punkten där vi hittar balansen igen. Landa i stillheten och hinna tänka tankarna färdigt, lyssna på längtorna, och återigen kunna ta ut kompassriktningen så att vi vet att vi är på väg åt rätt håll. För vad hjälper det om vi springer fortast av alla – men åt fel håll?
Sannolikheten att vi tar rätt väg och kommer fram till rätt kontroll är definitivt större om vi med jämna mellanrum aktivt söker upp våra gläntor. De ger oss mer än bara påfyllning i stunden. De förser oss också med en kapacitet och utväxling som är långvarig och hållbar. En optimering, istället för en kortvarig maximering. På så vis får vi ut det mesta och det bästa av oss, utan att skada våra möjligheter att hålla långsiktigt!
Önskar Dig en november full av gläntor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar