Livskraftnytt juli-augusti 2012

Sanna Ehdin skriver i sin bok Finn din inre styrka om en framgångsrik indisk man som intervjuades i en engelsk affärstidning om hur han lyckats skapa sin enorma förmögenhet när han föddes helt utfattig. Hans metod var att varenda dag avsätta två timmar för sig själv. Då hade han tid och frid att tänka, planera, reflektera och känna in utan att låta sig störas av telefonsamtal, möten eller andra människors krav. Tack vare dessa två timmar varje dag hade han lyckats så fantastiskt bra i sitt liv.

Men vem hinner ta två timmars paus varje dag? Samtiden blir bara mer och mer hektisk, och flödar över med information och aktivitet. Många jagar från det ena till det andra. Men det är inte det bästa sättet att få mycket uträttat och nå sina mål. Den indiske mannen visar på betydelsen av egen ostörd tid, stillhet och tid för reflektion. Att det är viktigt att avsätta den tid man kan, när man kan, för att öka effektiviteten. 

Vi kan inte bara befinna oss i en aktiv, producerande fas för i längden blir det kontraproduktivt. Vi behöver stanna upp och ta tid för reflektion för att komma vidare. Varva den expanderande aktiviteten med lugnare energi som finns i stillhet och vila. Allting finns i cykler och natten är lika viktig som dagen. Vinterns vila behövs för att få sommarens sprudlande aktivitet. Ständig tillväxt är inte ett naturligt tillstånd. Vila är en förutsättning för aktivitet.

Man kan liksom inte hoppa över den skapande processen och tro att resultaten bara radas upp direkt. Att ta tid i stillhet, meditera och reflektera är lika viktigt för att skapa nytt. Det är då vi ger utrymme för att attrahera det rätta in i vårt liv. Om vi alltid står på och agerar ger vi inte livet någon chans att komma till oss.

Det finns en väldig kraft i att befinna sig i varandet. Att våga stänga av ibland, och helst varje dag. Att ha modet att låta bli att svara eller att stänga av mobiltelefonen. Att stänga dörren om sig och hämta in. Gå en skogspromenad, och kanske ibland ta en dag eller en helg i stillhet och vila.
Det är inom oss som kraften finns, inte där ute. Om vi inte går in och ”kontaktar” den, kopplar upp oss till ”the human internet”, lever vi livet långt under vår kapacitet. Det är som Beethoven sagt, att det är pauserna som gör musiken. Våga lita på att det är dina pauser som skapar din fantastiska musik! 

Önskar Dig en pausande sommar!!!

Livskraftnytt juni 2012

Naturen sprudlar av liv och det är högtidernas tid. Festligheter, avslutningar och högtidsdagar brukar avlösa varandra den här tiden på året. Kanske är det ingen slump att vi firar livet som mest när naturen bjuder på en enda stor hyllning till sig själv och visar sig från sin bästa sida under den här årstiden.

Hur skulle det vara om vi passade på att fira och hylla oss själva lite också? Hur ofta gör vi det egentligen? Verkligen stannar upp och hedrar oss själva och allt som vi har uppnått och uträttat, allt vi tagit oss igenom och åstadkommit. 

Ofta rusar vi bara framåt mot nya mål, även när vi genomfört riktigt stora saker som vi innan kanske såg som något stort och svårgenomfört. Men när vi sedan gjort det och är på andra sidan är det lätt att negligera det och köra vidare. Hur skulle det vara om vi istället verkligen stannade upp efter att vi nått våra mål, genomfört saker eller hittat en ny plattform inom oss själv? Att landa i allt det som vi har och är i just nu. Fira att vi tagit oss hit, på vår individuella resa. 

Visst kan det kännas ovant och kanske fånigt att fira och hedra sig själv. Men om vi låter oss reflektera kring det en stund, hur ofta bjuder vi oss själva på bekräftelse och omsorg? Hur ofta tackar vi oss själva för ett gott arbete, ett modigt kämpande, ett väl genomfört projekt eller utvecklingssteg vi tagit?

Självklart är det alltid välkommet med andras bekräftelser och uppmuntran. Men grunden till balanserad självkänsla och självempati finns i att ge det till oss själva. Se våra kvaliteter och egenskaper. Dem vi är bortom görande, prestation och resultat. Tillgodose våra behov, sätta våra gränser och reflektera över vårt agerande. Ge oss själva förutsättningar och lotsa oss omsorgsfullt genom livet. Precis så som vi skulle supportat någon annans livsresa.

När vi kan se och tillvarata våra egna individuella inneboende möjligheter och förmågor, då kan vi också ta steg mot utveckling och förändring och i förlängningen uppleva helhet, mening och sammanhang. 

Önskar dig en juni med härligt firande av dig själv!

Livskraftnytt maj 2012

Sociologen Roy Oldenburg skriver i sin bok The great good place att vi behöver tre olika sociala arenor i våra liv om vi ska leva helt och balanserat. Den första platsen är hemmet, en intim plats där vi umgås med dem som står oss närmast. Arbetsplatsen eller annan sysselsättning är den andra, dit vi går för att tillsammans tjäna samhället och vårt levebröd. Så finns det en tredje plats som har en helt annan karaktär, men som är minst lika viktig för vårt välbefinnande.

Den tredje platsen ska vara opretentiös och lätt tillgänglig. Den ska kännas trygg och bekväm och där är alla välkomna och accepterade som man är. Människor kan tala obehindrat med varandra oavsett ålder, åsikter och bakgrund. Informella samtal är ett av tredje platsens signum. Den ger en annan sorts kontakt som är livsviktig för oss, säger Oldenburg och citerar poeten John Donne: ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv, varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela”.

Vi människor behöver varandra, vi angår varandra. Vi är förvånansvärt lika i det mest väsentliga när man skrapar lite på ytan. De flesta länder har av tradition en väl etablerad ”tredje plats”. Det kan vara puben, cafeét, uteserveringen eller kanske lanthandeln. Det finns massor med sammanhang som kan fungera som en tredje plats och fylla detta behov hos oss.

Kanske är det också därför föreningslivet, idrottsaktiviteter och studiecirklar fyller en så viktig funktion. Kanske är det detta behov vi får mer tillgodosett under den varma och ljusa årstiden då det uppstår fler spontana och tillgängliga mötesplaster och samlingspunkter. 

Även naturen kan fungera som en tredje plats, inte minst den här årstiden. Den erbjuder visserligen inte någon social aren men den är välkomnande och accepterande, kravlös och påfyllande och kan på så vis bidra med en plats för balans och välbefinnande.  

Så hur kan vi värna detta behov? Vad händer om vi öppnar upp mer för påfyllande sammanhang och ger oss tid att skapa möten och utrymme för det? Var finns ”the great good place” i ditt liv? 

Önskar Dig en härlig maj med påfyllning på Din ”tredje plats”!

Livskraftnytt april 2012

Våren är här! Kanske får vi lust att städa ut lite gammalt och göra plats för lite nytt inom oss. Att sätta igång fläkten och låta förändringens vindar blåsa. Att göra oss beredda att ta emot mer av det vi vill ha i livet.

Ofta vill någon del inom oss förändring och en annan del bromsar oss. Visst verkar det motsägelsefullt, men det är inte så konstigt. När stoppklossdelen inom oss leder eller vinner så beror det på att vinsten vi har/får genom att vara kvar i samma situation är större än den omedelbara vinsten vi kan se av förändring. Så om vi inte förlorar eller vinner något stort på kort sikt att förändra någon vana så är det "enklast" att ha den kvar. Även om den inte är så himla kul.

Många blir mer motiverade att göra något åt sin situation när de upplever vägs ände. När de klart och tydligt kan se vad det är de vill ifrån, vad de tröttnat på eller inte står ut med längre. För andra räcker det med att göra riktigt klart för sig vad det är de vill uppleva, känna och ha det för att få igång motivationen att förändras.

Många gånger kanske vi tror att förändring är att gå från en ytterlighet till en annan. Allt eller inget, svart eller vitt, av eller på, tanke eller känsla, förtvina eller förnya. Vi kanske glömmer att vi behöver skapa en helhet och en syntes för att förändringar ska bli fungerande och framgångsrika.

Vi behöver integrera nuet med framtiden, ta med både tanke och känsla, både drivkraft och återhämtning. Men framför allt se över hur vi kan ta fram det bästa ur de erfarenheter och den situation vi befinner oss i just nu och samtidigt se realistiskt men också kvalitativt på de förändringar vi önskar.

Där någonstans kan vi hitta en syntes där ett plus ett blir tre. Där vi kan landa i en väl fungerande helhet, en förhöjning av de goda kvaliteterna utan att förkasta det ena eller andra. Istället för att göra allt eller inget, eller kompromissa på halva vägen, kan vi lyfta blicken som mot toppen av en triangel och se en alldeles ny möjlighet som innehåller en balanserad förhöjning av både nuet och framtiden. Både det vi är i och dit vi vill.

När vigör klart för oss vad som är betydelsefullt för oss så kan vi ändra det vi vill ändra och ta med oss vinsterna vi redan har till en bättre framtid. Om vi tillitsfullt öppnar fönstret mot förändring, kan vi få möjlighet att ta del av nya oanade höjder!

Önskar Dig en höjdarapril!

Livskraftnytt mars 2012

Ibland så skiljs våra vägar åt i olika sammanhang och i olika relationer. Det behöver inte handla om svåra separationer med våra närmaste. Utan att vi skiljs från vänner, arbetskamrater, olika samarbetspartners eller fritidsbekanta. De här avskeden som uppstår när människor träder in och ut ur våra liv.Men hur ofta gör vi riktiga avslut? Kanske har vi delat en tid, ett projekt, ett arbete, ett intresse eller något annat en tid och så bryter vi upp.

Ofta lämnas en oförklarlig tomhet kvar, även om vi vetat att tiden tillsammans var ändlig.Att göra riktiga avslut är helande för oss på många plan. Vi får medvetenhet, bekräftelse och reflektion. Det är viktigt för oss människor att få ihop sammanhang och känna mening. Oavslutade trådar skapar obalans i det. Avslut hjälper oss därför att föra ihop helheten.

Kanske behöver vi ta avsluten på allvar. Sätta av tid för att hedra den person och relation eller det projekt vi befunnits oss i. Göra en liten återblick och se över vad som varit givande och stärkande och vad tiden har lärt oss. Samtidigt tacka för den tid som varit och nu se att vägarna går åt olika håll. Men att den tid och den relation som delats alltid kommer att finnas kvar som minnen, lärdomar och erfarenheter. Att den gemensamma resan är gjord för nu, men att den finns kvar och att vägarna kanske möts i andra sammanhang igen.

Avslut ha också stor betydelse för att få återkoppling på vad vi gjort och uppnått. Att vi faktiskt får se att vi gjort en resa och nått resultat. Inte minst viktigt inom arbetslivet där vi gärna rusar vidare mot nya mål, projekt eller arbetsuppgifter innan vi ens hunnit runda av det föregående. Eller ännu mindre ger oss tid att njuta av att vi faktiskt slutförde och kom i mål.

Vi behöver få känna glädje och njuta då vi går över mållinjen. Få landa där en stund och ta in den process som skett. Knyta ihop trådarna och göra ett riktigt avslut. För att sedan ta med de erfarenheterna och ladda om i nya spännande utmaningar. Ett avslut är alltid början på något nytt. Så börja med avslutet.

Önskar Dig en avslutande och påbörjande mars!

Livskraftnytt februari 2012

Ska bara göra det... Senare... Varför gjorde... Om inte det hade hänt... Du kunde väl ha... Hinner inte nu... Tänk om jag inte... Hur blir det nu då...

Grubblar du över ditt förflutna? Eller oroar dig för framtiden? Då är det svårt att leva i och njuta av livet i nuet. Här är några faktorer som ger oss bättre förutsättningar att må bra i och bli mer närvarande i vårt här och nu.

Börja med framtiden. Du behöver tänka igenom hur du vill ha ditt liv och skaffa dig en föreställning om hur du vill forma din framtid. Tänk efter vad som är ett meningsfullt liv för dig och planera ditt liv efter det. Först då är det möjligt att leva skönt i nuet.

Var ärlig mot dig själv. Gör en plus- och minuslista på olika områden i livet som du tycker är viktiga. T ex hälsan, jobbet, familjen, ekonomin, vänner - det som fungerar bra sätter du på plussidan och det som kan bli bättre hamnar på minussidan. Gör en handlingsplan på det du vill förbättra, skriv ner hur ska du gå tillväga, när ska det ske och hur kommer du att märka att något positivt hänt.

Putsa på självbilden. Om självkänslan och självförtroendet är svagt är det lätt att låta sig styras av andra istället för att lita till sin egen kraft och styrka. När du tar tag i arbetet med din självbild så har du också börjat arbeta för ett gott liv.

Ta ratten. Det är som chaufför på livets väg du kan göra de förändringar du vill i ditt liv. Då har du makt och kontroll, tar ansvar och ser möjligheter. Sitter du bredvid som passagerare är det lätt att skylla det som inte fungerar så bra på andra. Och du blir ett lätt offer för omständigheterna. En bra livschaufför tar medvetet ansvar för sitt eget liv, sina tankar och reaktioner, sin hälsa och relationer och försöker förstå hur allt detta tillsammans påverkar både nutid och framtid.

Önskar Dig en närvarande och härvarande februari!

Livskraftnytt januari 2012

2012! Nytt år och nya möjligheter. En bra uppstart för det nya året kan vara att inventera det gamla året, vad som fungerade och vad som fungerade mindre bra. För att kunna förändra och ta med framgångsrika strategier in i det nya.

Utvärdera Skriv ner fem saker som har fungerat och som du tycker du har uträttat bra eller lyckats med under året som gått. Under en veckas tid kan du sedan börja din dag med att läsa igenom listan. Genom att påminna oss själva om allt som fungerar i livet skapar vi medvetet och omedvetet en bättre situation.

Utmaning Genom att vända en negativ händelse till en neutral eller positiv händelse får man distans till det som hänt. Med distans kan vi lättare se vad som blev rätt, vad som blev fel och vad vi vill göra annorlunda i framtiden. Så gör en lista på fem saker du vill släppa, lämna eller glömma från det gångna året och ge det sedan en viss tidsrymd innan du slutligen utvärderar och reflekterar.

Förbättra Det kan vara lätt att i backspegeln ifrågasätta vad vi gjort och inte gjort. Men föratt få ett mer accepterande förhållningssätt till oss själva så kan vi byta ut ifrågasättande mot att fundera. Fundera kring vad vi vill förbättra och vilka framsteg vi har gjort. Verkligen se vad vi har uträttat och att vi gjort vårt bästa utifrån vår förmåga där och då. Då kan vi nå sann förbättring.


Framgång Det finns inget värde i sig att alltid per automatik analysera vad som gick snett. Istället för att leta problem bör vi utveckla och uppmärksamma framgångsrika strategier. Gör därför alltid en framgångsanalys när det har gått bra. Anteckna och spara så du kan läsa ditt recept varje dag.


Mental styrketräning Ordet omöjligt, kan omöjligt användas om framtiden. Det kan endast stå för det som har varit, det förflutna. När vi säger att något är omöjligt så menar vi egentligen de metoder och vägar vi redan har prövat. Då har det varit omöjligt. Det är en viktig del av vår attityd att aldrig använda ordet omöjligt om framtiden. Så vad vill du ska ha hänt i ditt liv när 2012 närmar sig sitt slut?


Önskar Dig en fin januari!

Livskraftnytt december 2011

En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.

Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa: ”Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt.” Publiken och den unga mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns t o m ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.

Publiken stirrade – hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare, tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade. ”Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken.” ”Ja, ” sade den gamle mannen, ”ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek – jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta – att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?

Den unga mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta, och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på unge mannens hjärta. Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.

Hur vill du gå genom livet - med ett vackert eller ärrat hjärta? Ett talesätt säger ”vår svaghet är vår största styrka och vår styrka är vår största svaghet”. Kanske är det så att ge och ta emot med öppet hjärta är både det svåraste och enklaste som finns. Att våga mötas med äkthet och acceptans, som de vi är. Kanske är det det enda, det viktigaste och det mest bestående vi kan ta med oss på vår livsresa.

Kanske är det så att det är ärrade hjärtan som det ska stå på våra önskelistor inför jul. Kanske är ett ärrat hjärta det bästa vi kan önska både oss själva och varandra inför det kommande nya året. Så där med önskar jag Dig …
… ett ärrat hjärta!

Livskraftnytt november 2011

En dag fick en man syn på en fjäril som försökte ta sig ur sin kokong. Han blev sittande ett tag och iakttog hur fjärilen kämpade för att ta sig ur den. Efter ett tag beslöt han sig för att den behövde hjälp och gick och hämtade en sax. Han klippte upp kokongen och förväntade sig att fjärilen skulle flyga sin väg, men det gjorde den inte. När han studerat den litet närmare visade det sig att fjärilens vingar var outvecklade och att den inte kunde flyga.

Han insåg senare att hela syftet med fjärilens kamp ut ur kokongen är att det bildas ett slem som i sin tur utvecklar och gör vingarna redo för att den ska kunna flyga.

Om vi härifrån drar en parallell till vår egen utveckling i livet skulle vi kunna säga att:

* Önskar vi bli starkare får vi utmaningar att klara av för att bli starkare.
* Önskar vi mod får vi tillfällen att utmana vår rädsla.
* Önskar vi rikedom får vi tillfällen att välja situationer där rikedom är möjlig att skapa.
* Önskar vi kärlek möter vi människor att träna förlåtelse med.

Hur skulle du uppleva ditt liv om du inte såg motstånd som ett problem utan som en gåva som hjälper dig att växa som människa? Hur skulle det vara om vi såg motståndet som ett träningsredskap som hjälper våra ”utvecklingsmuskler” att bli starkare? Hur skulle det vara om vi lät både oss själva och andra utvecklas i vår egen takt? Om vi släppte taget och lät allt ha sin gång?

Men det är så lätt att pusha på framåt i vår iver att underlätta och förbättra. Men kanske behöver vi till exempel låta våra barn prova sina egna vingar på sitt eget sätt utan att vi är där och bereder vägen. Kanske behöver företagets utveckling komma som en naturlig drivkraft istället för att vi förändrar för förändrandets skull. Kanske behöver våra vänner och arbetskamrater göra sin egenresa, även om vi tycker att vi ser deras väg så klart från vår utsiktspunkt. Kanske behöver vi tillåta oss själva att vara precis där vi är just nu och ha tillit till att vi kommer dit vi ska, när vi ska. Och tillit till att vi får det vi behöver på vägen dit.

Önskar Dig en utvecklande november!

Livskraftnytt oktober 2011

Hur ofta besöker du ditt tysta rum? Vi omges ständigt av mer eller mindre ljud, ofta utan att vi ägnar det en tanke. Allt från kontorsapparater, fläktar, datorer, bilar, bussar, vitvaror, tv-apparater, musik, prat, ringsignaler, gräsklippare till fågelsång och vindsus. Eftersom vi inte kan blunda med öronen finns ljuden alltid där. En ljudkuliss som i värsta fall kan leda till hälsoproblem som t.ex. sömnsvårigheter, stress och ökad risk för hjärt- kärlsjukdom. Därför är det viktigt att vi försöker hitta oaser där vi kan vila och återhämta oss från den här yttre ljudkulissen. Miljöer där sinnena får stimulans av naturliga ljud som till exempel fågelsång eller vågskvalp.

Men det finns också en inre tystnad som vi behöver besöka då och då. Tillfällen då vi även pausar från vårt inre buller i form av ständigt brusande tankar, vår inre ljudkuliss. Alla har vi ett tyst rum inom oss som väntar på besök. När vi besöker det får vi en stunds semester från vardagens inriktning på att göra, och vi får istället en möjlighet att bara vara. Det ger en djup vila, men också möjlighet att skapa något nytt i vårt liv. Ibland kan det vara en utmaning att våga besöka tystnaden och umgås med sig själv. Men att öppna dörren till detta tysta inre rum innebär också att vi öppnar dörren till en ökad medvetenhet. Där får vi tillgång till vårt inre jag och det hjälper oss att lyfta potentialen både i nuet och i riktningen framåt.

Om du är nyfiken på att oftare besöka ditt tysta rum kan du prova följande:
· Observera ljudkulissen i din omvärld och vad som skapar ljud i din vardag. Prova sedan att välja bort några av ljudkällorna och se hur det känns.
· Våga känna på tystnad och ensamhet regelbundet genom att hitta små stunder av egen tid.
· Hitta de tysta oaser som finns i din närmiljö. T.ex. naturen, kyrkorum.
· Skapa ostördhet i vardagen. Stäng av mobilen, ha tyst e-postsignal, låt bli att svara i telefonen vid måltider eller andra stunder på dygnet, ta en tv-fri kväll m.m.
· Prova tysta miljöer under lite längre tid. Tex. meditation, tyst retreat, vandringar eller någon annan mer eller mindre tyst aktivitet.

Önskar dig ett härligt oktoberbesök i ditt tysta rum!

Livskraftnytt september 2011

Var tillbringar du större delen av ditt liv, i den Röda zonen eller den Gröna zonen? Kanske tänker du att du tillbringar mest tid på jobbet, i skolan eller hemma. Men oavsett var vi vistas fysiskt så befinner vi oss samtidigt i olika mentala zoner. Överallt där vi samverkar med andra människor så gör vi alltid i varje möte ett val mellan två grundläggande förhållningssätt. Den gröna eller röda zonen.

Begreppen Röd zon och Grön zon representerar två motsatta uppsättningar av attityder och avsikter. Individer som väljer den gröna zonen uppvisar en autentisk ickeförsvarsinriktad närvaro och är mer framgångsrika i samarbetsinriktade relationer. Medan individer i den röda zonen uppvisar ett försvarsinriktat förhållningssätt och rädsla, vilket ger sämre framgång när det gäller att bygga upp och upprätthålla långsiktiga relationer.

Goda relationer och verkligt samarbete verkar inifrån och ut. Det börjar inom individen, inte inom organisationen. Det börjar med en medveten inställning och fortsätter ut i organisationen/relationen. Det val vi gör kommer att påverka allt vi gör och hur vi närmar oss andra människor och samarbetar och samverkar med andra. Vårt förhållningssätt avgör hur vi uppfattar omvärlden, huruvida vi upplever situationer som trygga eller hotfulla, och det påverkar hur vi reagerar i olika situationer och vilken zon vi går in i.

Självklart väljer ingen medvetet ett försvarsinriktat förhållningssätt styrt utifrån rädsla. Men undermedvetet är vi påverkade av biologiska och kulturella faktorer. Vi kan reagera på situationer eller omedvetet handla utifrån omedvetna biologiska överlevnadsimpulser. Eller genom känslomässiga minnesprocesser associera den aktuella situationen till tidigare minnen eller erfarenheter. Detta är särskilt vanligt under stress, konflikter och pressade situationer. Vi kan också vara kulturellt programmerade att inta en kritisk och fientlig granskning av oss själva eller andra. Att vi omedvetet väljer argumenterande, attackerande och försvarande vinna- eller förloraattityder.

För att så mycket som möjligt befinna oss i den gröna zonen behöver vi känna till och förstå hur vårt förhållningssätt ser ut, och om det behövs, ändra på det. Medvetandegöra våra egna värderingar, beteendemönster och attityder. Se över våra försvarsreaktioner, när och hur de går igång och göra medvetna val för hur vi vill förhålla oss istället. Det ger oss möjlighet att fokusera vår energi och kreativitet och skapa långsiktigt hållbara relationer och goda miljöer att vistas i. Miljöer som präglas av hög tillit, engagemang, stöd, samarbete och motivation. En framgångsfaktor både för oss själva och de organisationer vi verkar i!

Önskar dig en september i Gröna zonen!

Livskraftnytt juli-augusti 2011

Följande historia är sann, kanske har du redan hört den.
Det var en kall vintermorgon på en tunnelbanestation i Washington, för några år sedan. En gatumusikant – klädd i lite ruffiga kläder – ställde sig på perrongen, tog fram sin fiol och började spela Bach. Det var rusningstid. Tolvhundra personer steg av och på tågen under den timme som han spelade. Några tittade förstrött åt hans håll, en och annan saktade in en kort stund, ett fåtal slängde en slant i lådan som han hade ställt framför sig. Barn som ville stanna upp och lyssna drogs vidare av sina föräldrar. Alla hade bråttom. Ingen dröjde sig kvar. När mannen hade spelat färdigt blev det inga applåder. Antagligen var det ingen som märkte att det plötsligt blev tyst.

Vad är det för märkvärdigt med det, kan man fråga sig? Är det inte gatumusikantens öde, att inte bli sedd och hörd? Det märkvärdiga är att den som spelade heter Joshua Bell och är en av världens främsta violinister. Fiolen var en Stradivarius och styckena som han spelade är bland de vackraste och tekniskt mest krävande som Bach någonsin skrev. Två dagar innan hade han uppträtt inför utsålt hus på Lincoln Center i Boston.

Journalisten som skrev om händelsen i tunnelbanan berättar senare i en intervju att han aldrig tidigare fått en så stark respons från sina läsare. Hundratals människor hade hört av sig och många berättade att de hade blivit mycket berörda och gråtit när de läst det. Han blev förbryllad och undrade vad det var som fick dem att gråta?

Många tårar var för allt det som dagligen går förlorat. För allt vackert som vi inte ser och hör, för att vi inte stannar upp och stannar kvar. Tårar för alla de gånger då vi skärmar av oss från varandra, låser in oss i oss själva och berövar oss våra sinnen. Tårar för att vi begränsar och förminskar oss då allting kretsar runt oss själva. Om vi inte ens hör när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument – vad är det mer som går oss förbi medan vi rusar iväg till annat?

Handen på hjärtat: hur hade du själv gjort? Vad behöver du göra för att stanna upp och ta vara på det som dagligen finns i ditt liv? Hur kan du mer medvetet närvara i ditt liv? Vad vill du göra för att ta vara på denna ljuvliga sommar så att den inte går dig förbi? Hur kan du göra för att medvetet njuta av den fullt ut? Du vet – så gör det! Stanna upp, stanna kvar, ta vara på din dag, öppna upp, obegränsa dig själv, se och njut av din och omvärldens storhet, låt alla dina sinnen närvara. Njut av ditt liv och din sommar!

Önskar dig en underbart närvarande sommar!

Livskraftnytt juni 2011

Ljuva juni! En av årets mest fantastiska månader. Naturen står i full blom, sommar och semestertider väntar. Men det kan också vara en av årets mest intensiva månader. Fullt med aktivteter på fritiden och projekt som ska slutföras på jobbet inför semestern.

Mitt i allt detta kan det ändå vara klokt att stanna upp en stund när resten av världen springer. Vad vi än springer ifrån kommer vi förr eller senare att bli tvungna att gå igenom det istället för att försöka gå runt det. Du är den enda som kan ta befälet i ditt liv och hoppa av karusellen om den är oönskad och bevisa för dig själv att det finns ett mer njutbart sätt att leva.

Halva året har snart gått och det kan vara smart att fundera lite kring hur det ser ut så här i halvlek. Hur ser livet ut just nu för dig? Vad behöver du göra för at känna att året har varit meningsfullt när det är dags för årsbokslut i december?

Tips på vägen:
Boka tid med dig själv. Det spelar ingen roll hur länge eller hur ofta, huvudsaken är att det är regelbundet och att du tar återhämtningen som en lika viktig del som all aktivitet. En timme, en dag eller en hel vecka kan göra underverk för både dig själv, dina relationer och ditt jobb. Paradoxen är att ju mer tid vi tar för oss själva och för lugnet desto mer tid får vi också över till aktivitet och stärkande relationer med andra.

Stäng av telefoner, TV, radio, dator och allt som distraherar dig. Se till att din ”att-göra-lista” är avklarad eller sönderriven och gör ditt allra bästa för att släppa tankarna för att fokusera på känslan i nuet. När du sitter där – utan till synes någon som helst aktivitet – känn efter vad det är du längtar efter just nu. Mer stimulans av någon form? Mer utrymme? Mindre uppdrag på jobbet? Fler meningsfulla aktiviteter utanför jobbet? Ta fram papper och penna och gör en mindmap över ditt liv som det ser ut just nu. Skriv ditt namn i mitten och fyll sedan i alla ingredienser du har i livet runt omkring. Jobb, fritidsintressen, relationer, träning eller andra uppdrag. Tycker du om vad du ser?

Utgå från tanken att du från och med nu har ett helt oskrivet blad framför dig. För att någonting av det du har i ditt nuvarande liv ska följa med in i framtiden måste du själv aktivt plocka med det. Fram med papper och penna igen och rita upp din ”optimla mindmap”. Vad är skillnaden mot din nuvarande verklighet? Vilket är det första steget att ta för att komma närmare din vision? När ska du ta det?

Önskar dig en ljuvlig juni!

Livskraftnytt maj 2011

Vilken tur att naturen inte känner till eller rättar sig efter Jante-lagen! Då hade vi gått miste om överdådiga vitsippebackar, bäckar som porlar i sin fulla kraft, fåglar som oavbrutet underhåller oss med en ljuvlig ljudkuliss, björkar som slår ut i grönaste grönt och körsbärsträd som blommar i en vit prakt som inte har någon hejd.

Vilken tur att tulpanen inte tänker att det inte är lönt att blomma i år eftersom det kanske är någon annan som också blommar. Vilken tur att äppelträden inte tänker att de inte har något att bidra med, utan slår ut och berikar oss med sin skönhet och så småningom sin frukt. Vilken tur att fåglarna bara kvittrar på så som det är inbyggt i deras gener att göra och inte tänker att just deras kvitter är så fult så att de inte vågar öppna näbben.

Naturen känner ingen falsk blygsamhet eller begränsningar utan visar upp sig i sin fulla prakt, precis så som den är. I naturen så är varje växt eller djur till fullo i sin egen art. En vitsippa jämför sig inte med en björk. En pion minskar inte medvetet sin blomsterprakt för att de andra växterna i landet inte ska tycka att den blommar för vackert eller tar för mycket plats. En fågel värderar inte sitt kvittrande.

Vi människor däremot har en viss förmåga att brottas med ytterligheterna högmod och missmod. Högmodet lockar oss ibland att tro att vi är bättre än andra och därmed stannar vi oundvikligen av i vår utveckling. Eller så tar missmodet överhand och påtalar känslan av att någon annan är bättre. Känslan av att det jag är och har inte räcker till.

Tänk om vi kunde lära av naturen och sluta jämföra, värdera eller begränsa oss utifrån inlärda livsregler och beteendemönster. Tänk om vi istället bara i ödmjukhet kunde vara de vi är. Varken förhäva oss eller förminska oss. Med gott själ(v)förtroende känna och veta att vi är inte mer än andra, men vi är inte heller mindre. Vi är de vi är. Med alla våra fel och brister samtidigt med våra fantastiska kvaliteter och inneboende potential.

Så om vi vänder på jantelagen och inser att vi är viktiga och värdefulla som de vi är, att vi har massor att bidra med och låter våra unika förmågor och kvaliteter utvecklas och blomstra. Och om vi dessutom låter andra att göra detsamma kan vi tillsammans skapa den berikande mångfald som naturen erbjuder och låter oss njuta av.

Önskar dig en Jantefri maj!

Livskraftnytt april 2011

Sommartiden har nu inträtt, solen värmer gott och fåglarna kvittrar - vårkänslorna väcks. När vi hör fåglarna kvittra och känner solens strålar värma så skapas det positiva tillstånd inom oss helt automatiskt. Vi gör en positiv förankring på de här yttre attributen eftersom vi har positiva minnen av detta och vi får därmed en positiv känsla i kroppen.

När det gäller sådana tillfällen är det lätt att ankra och skapa ett gott tillstånd. Men när vi drabbas av motgångar, konflikter eller förluster av olika slag och vi som bäst behöver hitta tillbaka till positiva tillstånd för att må och agera bättre, kan det vara svårare.

Alla våra tankar, upplevelser och observationer i en situation får oss att hamna i ett visst sinnestillstånd. Beroende på vad som händer omkring oss blir vi glada, harmoniska, energifyllda eller arga, ledsna och irriterade osv. Våra tillstånd är knutna till de situationer vi befinner oss i och de förhållningssätt som vi har till dem. Därför är det viktigt lära sig vara medveten om vilka tillstånd man befinner sig i och hur dessa ändras beroende av vad som händer. Häri ligger också den stora skillnaden mellan hur olika människor hanterar svårigheter.

Ett verktyg kan vara att bli medveten om och välja förhållningssätt i en situation. Vi kan lära oss att associera och dissociera före, under och efter en händelse. Att associera innebär att vi ”kliver i” en händelse med alla våra sinnen och identifierar oss med det. Att dissociera innebär att vi ”kliver ur” händelsen och betraktar oss själva från utsidan. Observerar och iakttar sig själv från utsidan, disidentifierar. På det sättet kan vi neutralisera negativa händelser mer och förstärka de positiva händelser som vi vill fokusera på.

Om vi i det associerade tillståndet sedan också använder ankring förstärks det ännu mer. När vi ankrar kopplar vår hjärna ihop en viss situation med ett tillstånd. När vi är i det positiva tillståndet och associerar kan vi koppla ihop det med ett positivt ankare. Det kan vara en gest vi gör, en bild eller symbol, en låt, ett ord eller en fras, en händelse, en färg osv. Vad som känns bäst. När vi sedan behöver det i olika situationer kan ankaret användas för att försätta oss i det tillstånd vi önskar.

Genom att öva på detta kan vi skapa positiva tillstånd även när solen inte skiner och då vi drabbas av motgång. Om vi kan lära oss att hantera negativa händelser på ett bra sätt, kan vi också så mycket som möjligt leva våra liv i goda tillstånd.

Önskar dig en april full av härliga tillstånd!

Livskraftnytt mars 2011

Våren börjar närma sig. Dagarna blir längre, solen börjar värma. Ljuset kommer tillbaka. Men tyvärr så avslöjar ljuset också obarmhärtigt alla skavanker som till exempel oputsade fönster eller det där lätta dammtäcket som omärkligt brett ut sig lite här och där. Kanske dags för en vårstädning för att rensa ut det som gömt sig i skrymslen och vrår? Men kanske är det inte bara hus och hem som behöver vårstädas? Kanske behöver också den egna självbilden putsas upp så att den blänker och glänser i vårljuset?

Är relationen till dig själv redan strålande eller vill du bli bättre på att tycka om och respektera dig själv? Om du inte vill det, utan vill vara säker på att behålla låg självkänsla och lågt självförtroende så kan du anamma följande punkter:

*Se till att generalisera grovt och att alltid tala om dig själv i negativa termer. "Jag är dum", "Varför är hela mitt liv en sådan röra", "Jag kan aldrig göra något rätt", "Ingen idé att jag ens försöker, det blir bara fel", "Ingen kommer någonsin att kunna älska mig". Vad du än gör, se till att du aldrig ifrågasätter dessa uttalanden.
*Sätt aldrig dina problem i samband med ditt sätt att tänka. Undvik att göra handlingsplaner eller att fundera på vilka steg du kan ta för att ändra ditt tänk. Det är sådant som allvarligt kan hindra din väg till en ännu sämre självbild.
*Acceptera blint vartenda förfluget ord och negativ kommentar du hör eller har hört talas om att andra uttryckt om dig. Hör du någon säga något negativt om andra så var säker på att det egentligen gäller dig. Förresten, ta på dig rollen som tankeläsare och tolka alla ansiktsuttryck, all tystnad och allt annat till din egen nackdel.
*Javisst är det så, allt som går åt skogen är ditt fel. Till och med det som du inte är direkt involverad i och som går tokigt är faktiskt ditt fel. Kom också ihåg att reagera med mycket känslor och ångest i dessa situationer!
*Negligera dina prestationer och goda insatser, eller skriv åtminstone av dem som inget värda. Intala dig själv att vem som helst kan lyckas med det du just presterat. Troligen skulle de göra det mycket bättre än du.
*Kom ihåg att alltid jämföra dig med alla andra så det blir till din nackdel. Fokusera på vad andra har, gör och vad de lyckas med så att det får dig att framstå som sämre.
*Se till att du hela tiden står längst ner på din prioriteringslista, börja fundera på om du ens ska finnas med där. Ta absolut inte reda på vad du tycker är viktigt i livet, bestäm istället att det iallafall är helt omöjligt att lyckas och vara lycklig. Och kom ihåg att alltid låta alla andras behov gå före dina egna.

Men om du känner för en rejäl mental vårstädning, börja då öva på att göra precis tvärt om!!!

Önskar Dig en mars med en välputsad självbild!

Livskraftnytt januari - februari 2011

Nu har vi kommit en bit in på det nya året. Helgerna är över och vardagen har tagit vid. Vi är inne i ”Oxveckorna” som någon benämnt de här veckorna som kan upplevas som transportsträcka mot ljusare tider.

Vi behöver helger, ledighet och festligheter som bryter av. Men det är också viktigt att komma ihåg att det är i vardagen livet levs. Det är i vardagen som vårt liv blir till. Det är i vardagen det stora sker. Det är där alla varaktiga förändringar tar sin början. Det är vardagen som är vårt liv, i stor som smått. Det är det som sker dag efter dag som bildar vårt liv.

När oönskade stora livsförändringar och händelser inträffar är det oftast det vardagliga som vi önskar tillbaka mest. Att livet ska få gå sin gilla gång. Bara vara i det som är det vanliga och välkända. Allt som rymmer det vardagliga livet, och som vi ibland när vi har det, kan tas för givet och ses som enahanda.

Men det är också i vardagen som storheten finns. I vardagen finns närheten och gemenskapen. Att få leva och dela ett liv med några. Få följa varandra både genom glädje och svårigheter, se varandra växa och utvecklas som familjemedlemmar, vänner eller arbetskamrater. Det är det vi i vardagen är och gör som definierar oss som människor. Vanor och ovanor vi har, handlingar och beteendemönster, val vi gör. Hur vi som människor bemöter både oss själva och andra. Hur vi förhåller oss till det som finns i vårt liv.

Det är också när vardagen är balanserad och förutsägbar som vi har en tillräckligt trygg plattform att stå på för att kunna ta nya språng mot utveckling och förändring. Det är i det lilla alla stora förändringar börjar. Varje dag ger möjlighet till förnyelse och förändring om vi vill det.
Så hur kan du se till att vardagarna blir till glittrande pärlor som träs upp på livets tråd? Hur vill du leva din vardag? Hur vill du att alla vardagliga dagar ska se ut? Vad är viktigt att få göra, känna, uppleva och tänka alla dessa helt vanliga dagar? Vilka rutiner och hållpunkter bär dina dagar? Vilka människor vill du möta varje dag? Vilka guldkorn kan du lyfta fram? Hur vill du fylla dina dagar med liv?

Lev din vardag omsorgsfullt. Det är vardagen som är ditt liv. Lev var dag och se till att vardagarna blir dagarna du minns…:)

Önskar Dig en härligt vardaglig februari!

Livskraftnytt december 2010

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

" Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt".

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder: Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen. Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora. Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har. Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet".

Alla behöver vi någon eller några som önskar oss ”tillräckligt”. En själslig gemenskap, ett autentiskt enande centrum, som det så vackert heter på fackspråk. Någon som önskar oss det bästa och ser det bästa i oss. Som finns där för oss både i med- och motgångar. Som tror på oss när vi inte själva gör det och som stärker vårt eget inre autentiska centrum. Som hjälper oss att se våra personliga kvalitéer och ger oss både insikt och utsikt. Som bekräftar och speglar oss både i vår nutid, dåtid och i vår framtida potential.

Ett sådant center kan se ut på en mängd olika sätt. Det kan vara allt från nära och kära till en professionell samtalspartner eller kassörskan på snabbköpet. Men för att det ska fungera som ett äkta autentiskt center så är kärnan i det alltid äkthet, ärlighet och öppenhet och en frihet från tillgjorda utsidor. Även en ömsesidig gemenskap och gemensam livsfilosofi, där man kan hämta och ge kraft och få en känsla av äkta hem. Man vet när man har hittat rätt och till dess är det klokare att vandra själv än att kliva in där man inte hör hemma.

Kanske är det så, att det är det behovet som den här tiden kring jul egentligen fyller. Bortom stress, press och kommers med förväntningar på julklappar, köttbullar och Kalle Anka finns ett mer grundläggande behov av att ingå i en gemenskap som önskar oss tillräckligt. Oavsett hur den ser ut och i vilken form den sker, så behöver vi alla människor omkring oss som på ett äkta, accepterande och påfyllande sätt finns där och följer oss en bit på vår livsresa.

Kanske är det så, att det är tillräckligt det ska stå på våra önskelistor inför jul. Kanske är tillräckligt det bästa vi kan önska både oss själva och varandra, både inför julen och inför det nya kommande året. Så där med önskar jag Dig …

… tillräckligt!

Livskraftnytt november 2010

Foto: Medelin Sandgren

Ibland kan det kännas som att livskarusellen snurrar alldeles för fort. Men så kommer det dagar som är som solvarma gläntor att vila i. Plötsligt så öppnar sig mörka vardagsskogen och solen lyser på en liten plätt av lycka. Dagar som är riktiga guldkorn att vila i. Utan egentlig yttre orsak så är glädjen och närvaron där. Det bara finns där som solglitter över en stilla liten glänta i tillvaron. Återhämtning, frid och ro. Tillvaron tar en paus, inget är längre bråttom, måstena har lagt sig till ro och nuet är njutbart.

Det är lätt att missa livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, får inte missa, måste bevisa... Det är då det är extra viktigt att lyssna på varningsklockorna och aktivt och medvetet söka upp sina livsgläntor.

Alla har vi olika rytm, olika varningssignaler och olika sätt att hitta våra gläntor. Men lika för alla är att det viktigaste är att ta varningssignalerna på allvar. Verkligen lyssna på dem när de dyker upp och inse att det är dags att sätta sig ner där i gläntan. För det är det som är vårt bästa vaccin. Ett helt naturligt och biverkningsfritt skydd. Att försätta oss i ett tillstånd som innebär härvarande, närvarande och nuvarande. Låta dåtiden och framtiden, måstena och kraven pausa en stund. Komma till punkten där vi hittar balansen igen. Landa i stillheten och hinna tänka tankarna färdigt, lyssna på längtorna, och återigen kunna ta ut kompassriktningen så att vi vet att vi är på väg åt rätt håll. För vad hjälper det om vi springer fortast av alla – men åt fel håll?

Sannolikheten att vi tar rätt väg och kommer fram till rätt kontroll är definitivt större om vi med jämna mellanrum aktivt söker upp våra gläntor. De ger oss mer än bara påfyllning i stunden. De förser oss också med en kapacitet och utväxling som är långvarig och hållbar. En optimering, istället för en kortvarig maximering. På så vis får vi ut det mesta och det bästa av oss, utan att skada våra möjligheter att hålla långsiktigt!

Önskar Dig en november full av gläntor!

Livskraftnytt oktober 2010

Foto: Medelin Sandgren

Människans naturliga tillstånd är att må bra, ha kraft och energi! Även om det inte alltid känns som så, framför allt kanske inte så här fram på höstkanten, så har vi en fantastisk potential för att påverka vårt välbefinnande. Nyckeln till det heter energi och att vi hittar vår egen energikod!

Energibegreppet har funnits i tusentals år i österländsk tradition men nu börjar även föregångare inom västerländsk forskning erkänna detta begrepp och ta med det som en oerhört viktig parameter för livsbalans och välbefinnande. Energi är grunden för allt, och allt består egentligen av energi. Det är den dolda strukturen bakom det vi ser, det som bär upp allt fast den är osynlig för blotta ögat. Energins kraft kan liknas vid vinden, man ser effekten av den, men inte själva vinden.

Potentialen finns i att skapa en tillräckligt hög energinivå och bibehålla den. Det handlar inte om tillfälliga energikickar utan vad som fungerar och ger hög, beständig energi nu och på sikt. Vi behöver se till helheten, till systemenergin, det vill säga fysisk, emotionell, mental och andlig energi. Utifrån den helheten kan vi hitta vår energikod, alltså vårt individuella sätt där vi fungerar optimalt. Att finna sin energikod handlar om att ta ett helhetsgrepp på sig själv och sitt liv. Dels ta hjälp av de faktorer som fungerar för oss människor generellt, och dels finna ut vad som är mest verkningsfullt och effektivt för oss personligen.

Om vi fokuserar på vår sammantagna energi förenklar vi också livet mycket. Vi behöver inte så många olika modeller för vad som är bra för oss eller inte. Vi kan släppa dieter, motionsråd och annat som för stunden är den nya saliggörande metoden i media. Istället kan vi underhålla det som redan finns naturlig inom oss och känna efter själva och ta reda på vad vi mår bra av, både på kort och lång sikt. En god början till att hitta sin energikod kommer ur punkterna nedan:

* Ta reda på vad som ger dig energi och stimulans och se till att fylla på det varje dag för en hög energinivå. Ju högre nivå desto bättre orkar och presterar vi. Allt blir roligare, lättare och fungerar smidigare.
* Se över om det är något som gör att du läcker energi eller förlorar kraft, och försök undvika det. Energibrist gör att vi går på underkapacitet.
* Fråga dig: Tar det eller ger det energi? Varje sak vi gör innebär ett val som antingen höjer eller sänker vår livsenergi. Vi kan fråga oss: Mår jag bara av den här tanken? Den här relationen? Vilken energi får jag av maten jag äter eller den tid jag lägger mig på kvällen? Osv. Dessa faktorer är som vilket bränsle som helst och behöver ha en god kvalitet för en hög nivå.
* Inför dagliga energirutiner för att ge dig förutsättningar att nå ditt optimala energitillstånd.

Önskar Dig en energifylld oktober!