Livskraftnytt december 2010

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

" Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt".

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder: Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen. Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora. Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har. Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltiga avskedet".

Alla behöver vi någon eller några som önskar oss ”tillräckligt”. En själslig gemenskap, ett autentiskt enande centrum, som det så vackert heter på fackspråk. Någon som önskar oss det bästa och ser det bästa i oss. Som finns där för oss både i med- och motgångar. Som tror på oss när vi inte själva gör det och som stärker vårt eget inre autentiska centrum. Som hjälper oss att se våra personliga kvalitéer och ger oss både insikt och utsikt. Som bekräftar och speglar oss både i vår nutid, dåtid och i vår framtida potential.

Ett sådant center kan se ut på en mängd olika sätt. Det kan vara allt från nära och kära till en professionell samtalspartner eller kassörskan på snabbköpet. Men för att det ska fungera som ett äkta autentiskt center så är kärnan i det alltid äkthet, ärlighet och öppenhet och en frihet från tillgjorda utsidor. Även en ömsesidig gemenskap och gemensam livsfilosofi, där man kan hämta och ge kraft och få en känsla av äkta hem. Man vet när man har hittat rätt och till dess är det klokare att vandra själv än att kliva in där man inte hör hemma.

Kanske är det så, att det är det behovet som den här tiden kring jul egentligen fyller. Bortom stress, press och kommers med förväntningar på julklappar, köttbullar och Kalle Anka finns ett mer grundläggande behov av att ingå i en gemenskap som önskar oss tillräckligt. Oavsett hur den ser ut och i vilken form den sker, så behöver vi alla människor omkring oss som på ett äkta, accepterande och påfyllande sätt finns där och följer oss en bit på vår livsresa.

Kanske är det så, att det är tillräckligt det ska stå på våra önskelistor inför jul. Kanske är tillräckligt det bästa vi kan önska både oss själva och varandra, både inför julen och inför det nya kommande året. Så där med önskar jag Dig …

… tillräckligt!